Σάββατο, 12 Νοεμβρίου 2011

Så skimrande var aldrig havet och stranden aldrig så befriande...








Εράκι..πάντα μας λείπεις...


Så skimrande var aldrig havet

och stranden aldrig så befriande,
fälten, ängarna och träden, aldrig så vackra
och blommorna aldrig så ljuvligt doftande
som när du gick vid min sida
mot solnedgången, aftonen den underbara,
då dina lockar dolde mig för världen,
medan du dränkte alla mina sorger,
älskling,
i din första kyss.













Δεν υπάρχουν σχόλια: